Älska OS
Ett är spänningen och glädjen våra svenska idrottare bjuder oss på i skidspåren och i andra idrottsgrenar.
Ett annat är kommentatorerna, de är verkligen engagerade, personliga och roliga med sina kommentarer.
En tredje sak jag älskar är att de visar allt i repris så här mitt på dagen och om man som jag då är rätt isolerad och totalt ovetande om vad som hänt kan man få uppleva spänningen i alla fall. Jag har sett Charlotte och Björn Ferry ta guld, Anna Haag ta silver och Anja krascha och det spelar absolut ingen roll om det var direksänt eller inte (jag har ingen aning).
Ett fjärde skäl är mössorna och vantarna för att inte tala om de gigantiska medaljerna. Varför inte ta i ordentligt när man gör nåt? Ingen som har sett OS har väl missat de svenska mössorna och har man nu vunnit en OS-medalj har man väl inget emot att den syns. Det är ju inte så att man bär den om halsen så hemskt länge att man behöver oroa sig för att få tjurnacke för att den är så tung.
Sen kan man som Milla Älska OS av helt andra skäl också. Alla skäl är lika bra.
Myran
Balladen om den kaxiga myran
(text Stefan Demert)
Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset
både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.
Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen
som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.
För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje lem.
Men så började han kånka
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som i dimma,
börstet hävdes som en bälj,
bröstet hävdes som en bälj.
Den låg kvar sen förra lördan.
"Jag ska släcka törsten min",
tänkte han, och lade bördan
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen
och skrek ut "Jag är en älg!",
och skrek ut "Jag är en älg!".
"Ej ett barr jag drar till tjället,
nej nu ska jag ta mig fan,
lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig.
En koloss där låg bland bladen,
och vår myra hejdar sig,
och vår myra hejdar sig.
Den var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå.
Och vår myra skrek "Anåda
om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
som låg utsträckt i hans väg,
men vår myra kom ej loss sen,
han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.
Sorgligt slutar denna sången,
myran stretade och drog.
Men kolossen höll 'en fången
tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra,
du blir stursk, men kroppen loj.
Och om du är född till myra
brottas aldrig med ett Toy,
brottas aldrig med ett Toy.
Eller med en bebis för den delen, då kan det sluta så här:
Klänning
Idag frågade jag min man om jag fick klä min son i klänningar. Det är väl en konstig sak att fråga kan tyckas, men jag lyckas alltid hitta så många fina klänningar att sticka, sy eller köpa.
Det är kanske därför jag har så många klänningar i min garderob också. Det är en fashination av klänningar överlag, inte bara barnkläder.
Det var den här som föranledde frågan:
Klicka på bilderna för att se dem större hos dem jag hittade dem hos på Flickr.
Jag tror jag ska sticka den här till sonen istället.
Gratis mönster på dessa finns på Ravelry.
"Mammas nya toffel"
Varma och behagliga är de, men ser kanske inte riktigt ut som jag trodde att de skulle. Jag tror att de skulle sett snyggare ut om jag hade lite större fötter, för mönstret är för storlek 38/40. Större fötter inte bredare, ja ni ser ju själva vilka ankfötter på bilden (som för övrigt går att klicka på för att se större).
De har fått namnet "Mammas nya toffel" efter radioprogrammet "Mammas nya kille" (inte för att det finns några likheter mellan själva tofflorna och programmet, eller det kanske det finns?).
Skulle älska att ge bort ett sånt här
Borttappade vantar
Nån här i stan hakar nog på den nya trenden snart, eller borde göra det... Mycket trevligt tycker jag.
